Passionerad pensionär

Det är glädjande att se det genomslag som mitt bloggande haft i det publika samtalet, inte minst bland yngre läsare. "Kurt Wered är en röst att räkna med", sade någon häromsistens. Signaturen "En läsare" hälsade idag att "ingen skriver så passionerat om östgötsk ishockey". Utan att förhäva mig, tror jag också att mina inlägg i olika aktuella frågor på andra fora än detta har bidragit till att lyfta debatten en smula, återföra den till de väsentligheter som alltför ofta drunknar i bloggosfärens babyloniska babblande.

"Weredska är bloggvärldens motsvarighet... till Ranelidska", skrev en annan läsare, och tillade "och såå mycket bättre." Vad ska jag svara på det, annat än att den så kallade weredska inte är annat än ett medium, ett verktyg, ett sätt att kommunicera en weredsk lebenswelt. Så jag vill uppmana mina läsare att inte stirra sig blinda på något slags stilistisk särart. Det är inte belletrism jag ägnar mig åt här.