När han inte debatterar och polemiserar, eller ger ut egna och andras böcker på något av de två förlag han grundat, betraktar han fiskarna i Roxen med uppmärksam och kärleksfull blick. Kurt Wered gav för en tid sedan ut den maginfika och mångfaldigt prisbelönta fotoboken Svensk insjöfisk: Personligheter och relationer under ytan ch han återkommer nu med den till det yttre mer blygsamma En morgonpigg ichtyofils betraktelser.
Boken tillägnar han sin före detta hustru och alla de som lever med fiskskådare eller är nyfikna på vad det är som driver dem. Helheten är en välkomponerad och fascinerande kombination av essä och dagboksanteckningarnas fria associationer och reflektioner, där läst och lärt varvas med minnen och dagsfärska upplevelser.
Jag tillhör kategorin måttlighetsskådare och de människor som i decennier levt med passionerade amatörichtyologer och känner mig genast direkt tilltalad, men det är knappast en förutsättning för att man ska kunna läsa boken med förtjusning. Det räcker väl med en gnutta intresse för djur och natur och/eller för livfull prosa, som utmärks av humor och skarp iakttagelseförmåga. Det ska erkännas, jag inledde läsningen med en viss skepsis. Det kan inte vara möjligt, tänkte jag, att skriva långt över trehundra sidor om fiskskådning så att också en icke inbiten ichtyofil har behålling av det. Tji fick jag genast efter de första sidorna. Det är verkligen möjligt.
Kurt Wered håller sig i sitt insöfiskskådande huvudsakligen till Östergötland och sjön Roxen i närheten av det som sedan länge är hans hemstad. Han reser inte land och rike kring för att kunna kryssa för sällsynta arter så som många gör. Det är rent omöjligt att tänka honom snorklandes vid ett tropiskt rev. Han inväntar i stället fiskarna när de rastar i närheten av den egna bryggan eller när de vänder om för att åter söka sig till Roxens hemlighetsfulla norra sida. Här är en man som i sant epikureisk anda finner den djupaste tillfredsställelse i det allra närmaste och mest välbekanta.
"Dagens barn ser inte skillnad på gädda och mört", skriver Kurt Wered någonstans i boken. Det är inte bara barnen som inte kan det. De flesta människor har också ett förhållningssätt till naturen och djuren precis så som han säger. De fyller sina nät utan att drabbas av det mirakel som manifesteras i de fjälliga kropparna. De ser inte djupet och erfarenheten i gammelgäddans blick.
Förutom om ichtyofilens lycka, strapatser och ibland besvikelser skriver Wered om såväl amatörforskares och vetenskapsmäns rön genom tiderna, om folktrons fiskar, skrock och benämningar och allt är väl integrerat i de daterade texterna, som aldrig blir tråkig läsning, utan, tvärtom, rentav spännande och lärorik. En del samhällskritiska synpunkter serveras läsaren därtill, sakligt och skarpsynt framförda. Just häri ligger det kanske märkligaste med Wereds författarskap: här talar en pessimist av gammaltestamentliga dimensioner, men det finns ändå inte ett spår av predikan i hans texter. Men i den nya boken är det ändå fiskarna som ät huvudsaken. De presenteras både utförligt i egna avsnitt och mindre utförligt, ibland i förbifarten.Kurt Wered skriver lika inlevelsefullt om gäddor, mört och abborre som om gästande rariteter i hans trakter som gös och asp. Den sistnämnda, insjöarnas vita val, är han (liksom jag) särskilt svag för.
Han försöker också gå till grunderna med frågan om varför och hur ichtyofilin blir närmast ett beroende, en flykt både till och från. Intressant är att fiskskådandet är en så genommanlig hobby och passion. Det är kanske så som zoologen Nikolaas Tinbergen, som citeras, ansåg, att fiskskådning i grunden är ett uttryck för en manlig, nedärvd jakt- och krigarinstinkt. ”Man tog Gud i hågen och drog upp allt som simmade i havet.” Med bytena markerade fiskaren sin maskulinitet. I herrummen skulle det hänga uppstoppade fiskkroppar jämte älg- och rådjurshorn. De tidiga fiskforskarna drog upp de objekt de ville undersöka. Detta är naturligtvis en tanke som tilltalar Wered, denne outtröttlige talesman för den manliga homoerotiska gemnenskapen som karaktärsdaning.
För Kurt Wered har fiskskådandet, åtminstone ibland, att göra med en ikarisk längtan. ”Den har någonting att göra med djup och rymder och tystnad.” Och tystnad är en bristvara numera, nästan överallt på jorden.
”Vårkvällar som dessa, när plasket från den lekande aspen ekar över hustaken och norrhimlen lyser vit ännu efter midnatt, påminns jag starkare än annars om allt jag lämnade när jag flyttade bort från den plats i världen jag lika länge som självklart tanklöst kallade ´hemma´. Ett hål sitter kvar i utvandrarens bröst, och det har plats för mycket aspspel.”
Sebastian Fylke är litteraturvetare och disputerade häromåret på en avhandling om Konstantin Nordbergs inflytande på samtida nyromantisk lyrik i Sverige och Norge. Han är verksam vid Åbo Akademi.
Kurt Wered
En morgonpigg ichtyofils betraktelser
Omfång: 332 sidor
Bandyp: Linneklotband
Pris: 395:-
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar