Små steg mot friheten

I går sade jag upp min prenumeration på Barometern och är nu fri från den alltmer nivellerade, kälkborgerliga pressens dagliga krämarpropaganda. Våra dagstidningar har alla, utan undantag, förvandlats till underhållningskulturens megafoner, inkastare till det horhus som är den svenska samtiden. Att slippa besudlas av deras skrän varje morgon är i sanning en lättnad.

I dag slängde jag brevlådan i sjön. Småskrattande såg jag den fyllas av vatten och sjunka till botten. Vad angår mig den reklam och de alltmer likgiltiga meddelanden som kommer från den onödiga samtiden? I en undergångstid som denna är det av yttersta vikt att sköta sin andliga hygien och därmed värna möjligheten till något som liknar en inre frihet. Varje handling i en sådan riktning är också ett uppror mot krämarnas och cirkusdirektörernas makt. Jag är övertygad om att de inte kommer att förbli ostraffade.

Jag ska göra mig av med telefonen också, och sedan ska jag sänka modemet i sjön. För varje sådant steg mot tystnaden och friheten känner jag hur ryggen rätas ut och andningen blir friare och lättare. Snart kommer jag inte längre att behöva lyssna på det debila pladdrandet och de impertinenta dumheter som kallas "kommunikation". Ensam, stolt och fri möter jag sommaren.