Rom 1958

Sent 1950-tal. Roms fontäner. Där samlades vi, poètes maudits från hela Europa, för att fira den frihet som inte fanns någon annastans än just där, just då. Det var ungdomens sprittande kättja och poetiska ingivelser, drivna av Strega, preludin, haschish... I dag är Rom förvandlat till ännu ett av de Disneyland som erbjuder "förströelser" överallt i den västerländska kulturens ödeland. Men då, då var det något annorlunda, något stort.

Jag fick den här bilden tillsänd mig från en yngre läsare. Jag vet inte var eller hur han kommit över den men när jag nu betraktar den, minns jag så väl det ögonblick den togs. Bakom kameran stod Paul Andersson. Vid min sida står Augustin Löfvendahl som vid den tiden inehade en tjänst vid det svenska konsulatet.

Det är något rörande att se sig själv i denne unge mans kropp. Så oskuldsfull och obefläckad, också i mitt i den hedonistiska malström som den tidens Rom utgjorde. För några år sedan återvände jag till den eviga staden och det gjorde mig nedstämd. Min ungdoms marker förstörda av den amerikanska ockupationsmakten. I dag är Stångån min Tiber, här - och endast här - kan jag uppleva något av ungdomens vitalitet.