Kurt Wered: Att planera för framtiden

Den västerländska kulturen står naturligtvis inför sitt snara sammanbrott. Den alltmer effeminerade homoerotiken och populärkulturens dundrande basgångar, stavgångarnas framfart och det myckna babblandet i mobiltelefoner... allt sådant är symptom på den röta som nu angripit själva kärnan i vår Occident. Själv vägrar jag att sälla mig till den växande skaran av gråtmilda, sentimentala och pseudokonservativa kommentatorer som beklagar denna utveckling. Västerlandet får den undergång det förtjänar. Måtte något annat, och bättre, växa fram ur dess ruiner.

All slags fatalism och defaitism är för mig ytterst motbjudande. Att förutse västerlandets snara undergång i ett hav av eld och blod är något helt annat; nämligen förmåga till klarsyn, Det krvs också ett visst mått av moralisk resning för att i en tid som denna se framtiden an med optimism och ett konstruktivt sinnelag.

Det vedervärdiga industriella jordbruket är naturligtvis dömt att gå under tillsammans med de dekadenta storstäderna. Jag är fullkomligt övertygad om att framtidens män kommer att vara självförsörjande bönder. Ve den som inte förmår leva av sina händers arbete.

Alltså begav jag mig i går till Linköping, denna Östgötaslättens babyloniska sköka, detta megalopolis, för att köpa en ny grepe och en försvarlig mängd fröpåsar. Naturgödsel hämtar jag från den egna komposthögen. På bussen hem skrockade jag åt ironin i alltsammans.