Bokhandelns renässans

Under mina studieår vid femtiotalets slut och sextiotalets början besökte jag emellanåt huvudstaden. Det är en plats som jag nu helst undviker men Stockholm på den tiden var en mycket annorlunda plats än dagens pseudo-kosmopolitiska, trivialarkitektoniska mardröm. Det är svårt att precisera den speciella atmosfär som kännetecknade Klarakvarteren innan de omfattande rivningarna helt utplånat dem, men det svävade en subtil men omisskännlig anda över dess gator och prång, ölkaféer och småbutiker som jag skulle vilja kalla adertonhundratalsmässig och som utövade en oemotståndlig dragning på en drömmande yngling med huvudet fullt av symbolistisk poesi.

Och pissoarerna... Visst var det så, att smusslandet och stanken på de allmänna avträdena adderade ett slags romantiskt skimmer till de snabba famntag med matroser och springschasar som utgjorde en annan, lika oemotståndlig attraktion på den unge mannen från Linköping.Men jag ägnade mig inte bara åt cruising under mina besök i Stockholm. Det var här jag vann mina första litterära lagrar. (Jag minns med särskild värme Paul Anderssons uppmuntrande ord sedan jag läst upp ett poem inför Metamorfos-kretsen.)

Och naturligtvis brukade jag besöka stadens boklådor. Oftast styrde jag mina steg mot Björck & Börjessons förnämliga antikvariat, vid den tiden alltjämt beläget på Drottninggatan. Där huserade den märklige Gustaf-Otto Adelborg, en kärv herre som av Bengt Rur beskrivits på följande sätt:

Adelborg gick alltid på firman omkring i fotsid grå rock. Han var bisarroch inte så särdeles väl tåld av den övriga, men synnerligen talrika,personalen. Karl Börjesson gillade Adelborg och hans noggranna arbete medkatalogiseringar. En viktig uppgift som han också hade var att vaka över densärskilda avdelning för sällsynta tryck som nu tillkommit. Adelborg var känslig ochsjälvuppskattande till sin natur samt tyckte om att läxa upp andra – såvälpersonal som kunder. När de som stod på pass nere i butiken inte visade sigkänna till den franske socialfilosofen Charles Fourier hånades de av Adelborg.Väl en vecka skred han på sitt gravitetiska sätt omkring och tjatade om dennafatala okunnighet – som han menade hade skandaliserat antikvariatet.

Stränga ord, och kanske en smula orättvisa - om än inte helt missvisande. Mig visade dock Adelborg sin mest förtjusande sida redan vid vårt första möte och jag kom snart att se honom som en mentor, en verklig kalyanamitra. Efter hans bortgång 1965 blev bokhandeln aldrig mer sig lik, och jag har aldrig heller kunna finna mig tillrätta i någon boklåda på samma sätt.

Förrän nu. Minibok är namnet på en nyöppnad, förträfflig inrättning strax utanför Stockholm. Förutom det sedvanliga sortimentet av kriminalromaner och trivia kan man här också finna ett oöverträffat urval av subversiv och radikal litteratur, helt i min smak. Den otidsenligt kunniga och tillmötesgående personalen på Minibok har vid ett flertal tillfällen också varit mig behjälplig vid anskaffandet av verkligt rara ting.

Det finns hopp, trots allt.