Yukio Mishima, Shobuin Bunkan Koi Koji (1925-1970), behöver knappast någon närmre presentation för läsarna av denna blogg. Lika självklart är det att han finns med i denna lista över mina främsta inspirationskällor.
En av våra "konservativa" debattörer antydde ändå nyligen att jag skulle vara "främlingsfientlig neonationalist". Detta är givetvis en fullkomligt befängd anklagelse, vilket bland annat bevisas av min vördnad för Mishima, en av österlandets starkast lysande ljus i modern tid. Sådant är förvisso det politiskt korrekta debattklimatet i vår tid: Brist på sakliga argument ersätts av lättköpt guilt by association-argumentation och eftersom alltför många "konservativa" posörer hör hemma i en primitiv nationalromantik och dunkelt rastänkande, får man dessvärre räkna med den här typen av missförstånd.
Men låt oss inte spilla fler ord på detta lappri.
Vad som särskilt fascinerar mig med Mishima är naturligtvis den intima kopplingen mellan radikal konservatism, fysisk fostran och homoerotik samt hur denna omsattes i praktisk handling. Jag har särskilt imponerats av hur Mishima organiserade sin Tatenokai, liksom av den hängivenhet och självdisciplin som denna studentrörelse uppvisade.
Att tänka sig något liknande i vårt land kan förefalla naivt, men under den senaste tiden har jag ändå funderat åtskilligt på om det inte vore möjligt att organisera ett hockeylag enligt Mishimas principer. Med tillräckligt unga och formbara adepter, under en målmedveten, sträng och kärleksfull tränares ledning, skulle detta kunna innebära något helt nytt - både för den svenska idrottsrörelsen och kulturen i stort.
Jag ber att få återkomma. Under tiden är intresserade kandidater välkomna att höra av sig.
onsdag 22 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar