Mohamed Omar, den manliga konservatismen och homoerotiken

Som jag tidigare noterat, får den som intar en radikalkonservativ hållning alltför ofta finna sig i att sammanblanda med småborgerliga nationalister, inkränkta rasmystiker och annat plebejiskt patrask. Man vänjer sig gietvis vid detta. Eller, rättare sagt, man inser snart hur futilt det är att låta sig beröras av sådana dumheter. Ändå kan denna begreppsförvirring givetvis skymma sikten.

Desto mer glädjande är det därför att ta del av den välkände islamisten Mohamed Omars samtal med Oskorei, en fri ande i den genuint konservativa bloggsfären. Det är diskussioner som denna, som kan visa på de underjordiska förbindelser som förenar stora andar och verkligt betydelsefulla tankeströmningar inom såväl Orient som Occident. Och vem vet vad som - kanske snarare än vi anar - kan komma ur ett sådant kulturmöte?

Åtminstone jag välkomnar ett Ragnarök som i ett slag kan sopa undan USA-liberalismens förvekligande och själlösa nihilism och, måhända, bereda väg för en annan, en förandligad och manlig hållning.

En lika uppenbar som beklaglig brist i samtalet mellan Omar och Oskorei, är dock att man inte berör homoerotikens betydelse i en sådan andens revolution. Att det ändå finns sådana förutsättningar, med djupa rottrådar, är dessväre något som inte är allom bekant. För den intresserade rekommenderas därför A Queer History of Early Islam. som på ett förtjänstfullt sätt introducerar detta fascinerande ämne.