På väg till Övralid

Det var efter en lång tids tvekan jag i vintras beslöt mig för att utnyttja bloggen som publikationsform. Så avskräckt hade jag nämligen blivit av dess avarter och den vulgära nivå på vilken diskussioner förs i den elektroniska etern. I mycket har mina farhågor också besannats och de senaste tidens skändliga förtalskampanj är bara det senaste exemplet på det spott och spe som alltid varit den visionäre tänkarens lott. Den stora skillnaden, jämfört med en klokare tid och en mognare kultur, är att också de mest okvalificerade, illa tänkta och ännu sämre formulerade synpunkter nu ständigt hotar att överrösta intelligenta kommentarer och tankfulla invändningar.

Nå, jag har accepterat att detta är den lott jag tilldelats av Ödet och Historien och jag tänker inte beklaga mig. Varje glåpord, varje tarvligt påhopp och osakliga invändning har för mig kommit att bli ett bevis på att jag faktiskt uträttar något av bestående värde genom att oförtrutet fortsätta det otacksamma arbetet med tankesmedjan Wereds vådligheter.

Detta arbete har dock ett högt pris. När jag idag besökte min läkare konstaterades tecken på långt framskriden utmattningsdepression och på inrådan av min medarbetare Erica Sagn har jag därför beslutat mig för att ta några dagars "time out". Jag tänker resa tillbaka till huset vid Roxen för en välbehövlig rekreation.

Under min frånvaro kommer Wereds vådligheter att administreras av Erica Sagn som visat sig vara en ovärderlig tillgång för en man dränerad på sina krafter. Jag räknar dock med att, likt en fågel Fenix, återkomma med förnyad energi.

Avanti!