Hockey-hygien

Corren upphör aldrig att förvåna. Dess hockeyrapportering får läsaren att dagligen slå sig för pannan alternativt slita sitt hår inför nya lågvattenmärken. I dag läser vi följande:

Correns hockeyreporter Per Bergsten känner sig kluven inför gårdagens
besked
att Tony Mårtensson, Magnus Johansson och Mattias Weinhandl kan stanna
ytterligare en säsong i Ryssland. Det var i en intervju med
LHC:sklubbdirektör Mike Helber som det kom fram att spelarna i Rysstrion kan
lånas ut även nästa säsong. Något som ställer till med problem för klubben
enligt
Bergsten.

"För det första: det är en jäkligt svår och
komplex situation. Jag
inser det.", skriver Bergsten i sin hockeyblogg och
fortsätter "Det finns
skrivna kontrakt som reglerar att spelarna ska
tillbaka till Linköping i höst.
Och vad ska vi ha kontrakt för om de ändå
inte gäller?"

Först av allt detta känslopjunk. Som läsare är jag inte det ringaste intresserad av vad en sportjounalist känner - särskilt inte om det inte handlar om mer än en slapp upplevelse av att vara "kluven".

Sedan undrar den engagerade LHC-supporten naturligtvis vad det nu finns att känna sig kluven inför. Tre LHC-spelare tycks vara beredda att bryta sitt avtal med Cluben och stanna kvar i Ryssland.

Gott. De har därmed visat sin verkliga karaktär. Låt dem stanna i Ryssland eller varhelst de hittar en kliubb som betalar tillräckligt bra. Exit Mårtensson, Johansson och Weinhandl.

Som jag ser det finns det ingen anledning att beklaga detta. Tre spelare har visat att de inte var av rätta virket. Vad ska LHC med dem till? De representerar just det slags osunda inställning till Hockey som vi sett flera exempel på den senaste tiden. Ska LHC utvecklas till ett lag hängivet den djupaste meningen hos Hockey kan man inte ha sådana spelare i sina led.

Vad vi bevittnar i det här fallet skulle kunna beskrivas som ett slags självsanering. Man kan bara hoppas att detta slags hockey-hygien, där osunda element får ge plats för något vitalare och värdigare, kommer att påverka sammansättningen inom andra delar av Cluben. Som varje läsare av denna blogg naturligtvis inser, syftar jag på såväl LHC:s tränare som kappvändarna och politrukerna som alltför länge dominerat White Lions och HockeyBulletinen.

Det vore inte en dag för tidigt.

Om sedan Corren kunde hålla sig med en rakryggad sportjournalistik värd namnet vore det naturligtvis ännu bättre. Men det vore väl att begära det omöjliga. Denna beklagliga situation har dock gjort att verkligt originella hockeyskribenter som Conny Sagn på den här bloggen, äntligen funnit den publik de förtjänar. Vi kommer att fortsätta publicera hans krönikor, liksom andra kommentarer om Hockey i allmänhet och LHC i synnerhet som uttrycker en annan, allvarligare - mer förinnerligad om man så vill - syn på vad Hockey är och kunde vara.